she blinded me with library science

Låntagaren, en vänlig kvinna i medelåldern: Hej, jag skulle behöva lite böcker om sjukdomar.

Jag: Jaha, rent allmänt eller någon särskild?

Låntagaren: Hur menar du då?

Jag: Ja, är det någon specifik sjukdom du vill ha böcker om? Eller ett läkarlexikon?

Låntagaren: Ja, alltså jag ska skriva nåt i skolan om en sjukdom som jag tror hette lårbensreumatism.

Jag: Eh. (Eftersom jag är Bibliotekets Ansikte Utåt i infodisken måste jag betvinga min första impuls som givetvis är att antingen skratta eller skrika upprört för att låntagarens dumhet provocerar mig så djupt.)

Låntagaren: Alltså lårbensreumatism. Jag har googlat det men inte hittat nåt. Det måste vara väldigt ovanligt.

Jag: Du menar inte ledgångsreumatism? I sådana fall kan vi ju söka lite på autoimmuna sjukdomar-

Låntagaren: Vad då? Jag skrev in lårbensreumatism i det där fältet på datorn och jag fick inte fram något. Jag kanske får säga det till läraren.

Jag: Nej, men jag tror att du ska söka på något annat. Ledgångsreumatism, kanske.

Låntagaren: Vi får inte bestämma vilken sjukdom vi ska skriva om, så jag måste skriva om lårbensreumatism. Men om det inte finns något så får jag väl helt enkelt skriva det. (Det här är underbar tankeverksamhet at its finest. Läraren har tilldelat icke-existerande åkommor alternativt så smala, outforskade syndrom att undersköterskeeleverna på Komvux har att välja på att antingen bedriva EGEN FORSKNING på området eller att lämna in uppsatsen ”Lårbensreumatism – tillståndet som inte finns.”)

Jag: *visar henne en utskrift från NE på sökordet Ledgångsreumatism*

Låntagaren: *skiner upp* Ja! Ledgångsreumatism var det ju det hette.

Jag: Ja, men då kan vi ju leta lite i hyllan här borta och så kan du kanske titta lite på internet sen.

Låntagaren: Jag tänkte att jag kanske kunde lämna in någon text från Wikipedia. Så slipper jag bära hem böcker. Det blir tungt för ryggen vet du – jag har jobbat mycket i vården och fått såna här skador i musklerna där.

Jag: Nu tror jag inte du ska använda just den sidan-

Låntagaren: lyriskt Den är så bra den sidan! Lätt att förstå! Det spelar väl ingen roll om jag skriver ut därifrån och skriver om lite så det blir mina ord?

Jag: Det är väl ingenting jag skulle rekommendera.

Låntagaren: Jaa, precis!

 

[Senare samma kväll ]

 

Man, medelålders, med tonårig son i släptåg: Hej! Vi skulle behöva lite hjälp. Min son ska skriva en uppsats om någon känd tid eller person och han vet inte om vad.

Jag: I vilket ämne då?

Sonen: Typ historia.

Jag: Typ, historia?

Mannen: Jamen det är väl ungefär samma det där (”det där” är förmodligen = alla skolämnen som inte är matte), det ska vara någon epok eller någon kung tänker jag mig! Det kan du väl hjälpa honom hitta?

Jag: Ja, självklart kan jag det men jag är ju inte hans lärare så jag har ingen aning om kriterier eller bestämmelser för den här uppsatsen.

Mannen: Ni har inget samarbete med skolan då, med när de ska göra arbeten och skriva och sånt där?

Jag: Jo, det händer att vi har det. Men inte så att vi fungerar som lärare. (Jag vet att jag ler överdrivet trevligt i såna här situationer. När folks översvallande dumhet liksom slår mig i ansiktet gång på gång på gång på gång som en spottloska i motvind.)

Sonen: Alltså, det måste vara något lättläst. Jag ska lämna in den i morgon. (Headdesk.)

Jag: *följer med till hyllan, plockar fram lite biografier över Marie Antoinette, översikter över vikingatiden och sånt fint* 

Mannen: Hur ska man skriva en sån där uppsats då, om man skriver om vikingar?

Jag: Alltså, jag är inte lärare.

Mannen: *uppenbart besviken på min inkompetens* Nähä.

Sonen: Åh kolla en bok om konspirationsteorier! *visar en suspekt liten bok* Den är jättetunn! Det kan jag väl skriva om? *tittar bedjande på mig *

Jag: Som sagt, jag är inte din lärare men jag tror inte att det vore en bra idé. Om man skriver om en konspirationsteori måste man ju utveckla bakgrund och alla olika vinklar väldigt noga så det blir egentligen mycket mer arbete med en sån uppsats än en om Marie Antoinette, exempelvis.

Mannen och Sonen: *pratar med varandra utan att lyssna på mig *

Mannen: Men det låter ju jättebra, den här boken tar vi!

och hur många gröna böcker har du i din bokhylla?

Bokbloggar, alltså. Jag saknar hårda, sarkastiska inlägg om böcker. Jag saknar bloggare som inte tycker att allt handlar om personlig smak. Folk är så jävla mjäkiga nuförtiden, tycker om allt möjligt (”min musiksmak är blandad” ie jag älskar Radio Rix och saknar själ) och älskar mest att fota sina bokhögar och göra enkäter om huruvida de läser i soffan eller sängen. Att tipsa om böcker från topplistan på Adlibris känns ungefär lika meningsfullt som att lägga Mari Jungstedt på ”personalen rekommenderar”-bordet i bibblan. Det går att vara oförsonlig också trots att en gillar litteratur. Kanske måste jag ta upp det där med bokbloggandet igen.

Sånt här är ju rätt kul även om just dessa digested reads tenderar att vara lite gubbiga. Fast att såga Rowling (för en bok jag vägrar läsa) är ju fint.  Någon gång ska jag blogga om den rätt vedervärdiga deterministiska kristendom hon verkar gilla också.  

—

I övrigt jobbar jag min sista dag på mitt allra första bibliotekarievikariat idag, påbörjar mitt andra på måndag. Annan ort, andra arbetsuppgifter. Jag kommer sakna apelsinläsken med tanterna, att få kasta mig över travar med nyinköpt skönlitteratur – jag har läst 70 böcker hittills i år – och att plocka boktravar till andra. (Det roligaste som finns är att få välja vad andra ska läsa och höra dem berömma böckerna efteråt.) Fast nu kommer jag å andra sidan få bo med Prästen varje dag och det är inte dåligt!