nej till livet era jävlar

http://www.jatilllivet.se/viewNavMenu.do?menuID=417&oid=1038

En så kallad ”ad” från facebook. Från Ja till Livet. Varför får Ja till Livet ha annonsplats i det offentliga rummet? Varför måste min luft andas av de här människorna?

”Det bästa är att inte ha sex. Ju fler sexpartners desto större risk för cancer.”

Det skojigaste är visserligen att de vill få det att verka som om den största orsaken till munhålecancer inte är gamla uttjatade saker som rökning och snusning utan – oralsex. Don’t have sex kids, du får cancer i munnen och DÖR! 

Jag har en gammal klasskompis som är med i Ja till Livet. Hon finns på min vännerlista på facebook och jag gick en gång med i gruppen ”Nej till Livet – min rätt till fri abort” bara för att kunna skicka inbjudan till henne. Hon får också alltid ”hur mycket flata är du” och ”äktenskap för alla som vill”-länkar. Hon gör aldrig quizzen och går aldrig med i grupperna. Men det är å andra sidan lätt för henne att predika avhållsamhet. (Jag förlorar ungefär 15 år i mognad när jag konfronteras med abortmotståndare och dödsstraffsförespråkare och vill sitta och skratta och peka och bara ”lätt för dig att vänta med sex till äktenskapet när du ÄR SÅ JÄVLA FUL OCH KORKAD!” Trots detta får Prästen för sig att jag borde syssla med politik. De säger ju att kärleken är blind.)

Åh, fundamentalism. Så sexigt.  

you took me to your library and kissed me in the stacks

Jag läser en så stört bra bok för tillfället. Scarlett Thomas The End of Mr Y, en modern brittisk roman som är en skitsmart pastish på sci fi, deckare och lite allt däremellan samt diskuterar filosofi – kan det egentligen bli bättre? Akademiker, lite fysik, lite teologi, lite lingvistik och en bok som enligt ryktet bär på en förbannelse som gör att alla som läser den dör. Omg! Den är som jag föreställer mig att det skulle bli om AS Byatts och Philip Pullmans böcker fick ett kärleksbarn.  

Det var väl det jag ville säga. Nu ska jag lägga mig och fortsätta läsa.

lör dagens … shopping!!

På bilden: Skogens salt – Nguyen Huy Thiep; Allt går sönder – Chinua Achebe; Stjärnans ögonblick – Clarice Lispector; Kärlek, uppror och kademummakärnor; Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet – Ida Säll, Dimman/Staden/Nattljus – Eva Neander; Tolv meditationer – Jan Erik Vold; Europeisk universalism – Immanuel Wallerstein; Det liberala viruset – Samir Amin; Vredens geografi – Arjun Appadurai; Den sista människan – Mary Shelley (som jag personligen är sjukt lycklig över att ha köpt); en motorcykelopera samt en skiva med konstmusik från 60-talet. Samtliga saker från mindre förlag med montrar på Textmässan.

Prästen och jag och några av Prästens kompisar var på kulturella events idag: Textmässan 2008 på söder och Fanzine/Seriemässa på Kulturhuset och detta ”fick följa med oss hem”. (Modebloggspoäng #1) Vi fick till och med en skrymmande påse á la goodiebag (modebloggspoäng #2) av Modernista när vi köpte en bok av dem. Jag fick inte in bärtekniken på hela dagen trots att det knappast är teoretisk filosofi (och amöborna på Sex and the City klarar att fjanta runt i stilettklack och bära tio såna där). Båda mässorna var fina: mycket folk, lite kulturcreddiga kändisar och en allmän svårighet att låta bli att köpa saker. Vi hittade förutom böckerna och skivorna och serierna och fanzinen lite fina bilder att rama in, en feministkarta från några söta flattecknare (Prästen tror de ville ligga med mig, jag tyckte jag fick en skeptisk blick då jag uttryckte ett visst intresse för deras festinbjudan) och på hemvägen köpte vi sushi. En bra dag, med andra ord.

Dagens jag! (Modebloggspoäng #3)

Tröja & kjol: Monki.

Assecoarer: Mumiens blod av Ola Skogäng & Einsteins fru av Liv Strömquist. (Jag skulle lätt ligga med Liv Strömquist. Måste informera Prästen om att hon fått en plats på Listan.)

Pose: Lunarstorm, blogg.se. 

mina hatobjekt, let me show you it

(Det här inlägget sponras av allergirelaterad huvudvärk, kliande ögon och hösnuva. Och uppsatsångest.)  

Meningslösa möten/informationsträffar. Idag var jag på ett möte där en person från bemanningsenheten berättade om verksamheten utifrån en presentation som jag redan läst på hemsidan, visade ett databassystem för hur en kunde anmäla sig tillgänglig för jobb (jag är INFORMATIONSEXPERT ERA JÄVLAR) och lät oss fylla i papper med exakt samma information som jag redan lämnat vid två tillfällen: ansökan och intervju. Och det är ju alltid såhär, precis som om vi befinner oss i någon märklig skarv mellan Det Gamla och Informationssamhället där ingen är säker på att alla kan antas förstå hur de ska få reda på saker som går att läsa sig till eller – gud förbjude – kolla på internet för alla kanske faktiskt inte kan med internet och alla kanske inte har en dator – faktiskt. Nej, men majoriteten får bestämma att Let’s Dance ska gå säsong efter säsong och att Kristdemokraterna fortfarande har existensberättigande i det offentliga rummet då kan väl majoriteten få vara den gyllene normen i fråga om insamlandet av information också. En informationsträff/introlektion på ny kurs/vadsomhelst ska tillföra – surprise, surprise – INFORMATION. Att ha introseminarium om precis det som stod i utskicket inför kursen är så jävla slött, poänglöst och irriterande och jag avskyr att slösa bort timmar då jag kunde haft kul på att sitta och lyssna på den enda studenten/arbetstagaren som inte fattar schemaläggning/lönerapport för att h*n är dum i huvudet. Snacka om kollektiv bestraffning.  

Bloggare som bara ”alltså jag har 500 unika träffar varje dag men ni presenterar er inte det är så himla tråkigt att ni inte kommenterar mina djupsinniga inlägg om hur mycket mys jag ska ha med min älskling J senare idag”. Va fan, människa! Har de här idioterna någon aning om hur många sidor en genomsnittlig användare besöker varje dag? Jag surfar förbi massor av bloggar hela tiden, varje dag, läser lite och går vidare. Och tro mig, dina inlägg á 5 meningar där du berättar om att det är sol idag (mys!) och du ska fika ute med tjejorna (mys!) och sedan gå hem och ha tacos-kväll med älsklingen som har förklätts svårt med någon initial (mys!) är inte värda att ägna någon energi åt att kommentera. Om du nu prompt vill att folk ska LÄMNA AVTRYCK (gaaaaah) får du väl skriva om något som faktiskt är intressant för någon annan än dig själv och älsklingen J eller L eller A eller C eller vad fan de nu kan tänkas heta, de sport-och-pokerintresserade snubbarna du envisas med att ligga med. Ååh, och bloggare som missbrukar fetstil eller kursiv stil för att betona helt idiotiska saker i sina tråkiga inlägg. Idag är det sol. Jag ska sitta ute och läsa Sophie Kinsellas under bara bok och bli lite brun! Hihi! 

Vardagslyx. Populärt ord hos Gina Tricot-bloggerskor och andra som borde gå en grundkurs i genusvetenskap. Vardagslyx. Jag ser framför mig en brud som knappt klarar av att öppna en dörr sittande i ett bubbelbad med ett hysteriskt leende omgiven av idiotdyra badprodukter som hon ”klickat hem” från någon nätshoppingsajt och nu gosar ned sig i på det där lyxiga sättet. Efteråt äter hon en fruktsallad som av någon outgrundlig anledning anses vara lite classy sådär. (Fruktsallad som konstruktion hos tjejtjejbloggarna borde någon skriva en artikel om. Vem fan förutom femåringen tycker fruktsallad är fest? Är det inte vardagslyx om jag äter en clementin, ett äpple och en banan separat? Är det själva upplägget eller innehållet som utgör lyxen?) Kanske läser hon Sophie Kinsella eller något annat vidrigt i pocketformat. Och innan hon går och lägger sig kommer självklart inlägget ”dagens jag” postas, där gullesnutt-tjejen myser i stora sockor och en stickad långkofta från Gina Tricot över en pastellig tröja med rosett. Mystjejen som konstruktion i sin renaste form. För det är ju så tjejer ska mysa. Lite söta med rådjursögon i stora raggsockar och hemmasetet från vad fan det nu heter det där absurda märket med myskläder för tusentals kronor – fräscha och sminkade även i pyjamasen och med håret lite rufsigt fixat. Vi ska leva våra liv som om det fanns en kamera närvarande. Och kokettera med vår slarviga mystjejspersonlighet – ”idag har jag bara gått runt i min Hello Kitty-pyjamas och ojsan vad onyttig jag känner mig.” (Medan älsklingen J har suttit i boxershorts vid datorn och pillat naveln sedan han klev upp vid lunchtid och inte har något dåligt samvete i sikte.) Vad hände med feminismen, brudar? VAD HÄNDE MED ATT SKAFFA ETT LIV, EN PERSONLIGHET OCH NÅGRA KOMPATIBLA HJÄRNCELLER?! Jag orkar inte med hela det här ”varför nedvärdera typiskt kvinnliga sysslor” och ”nu när vi TJEJOR börjar shoppa handväskor för 788 000 spänn styck då klagas det minsann på överkonsumtion” längre. ATT KLICKA HEM SAKER PÅ POSTORDER, SHOPPA OCH GÖRA ANSIKTSBEHANDLINGAR ÄR INTE OCH KOMMER ALDRIG ATT VARA INTELLIGENTA SYSSLOR SOM ÄR VÄRDA ATT UPPVÄRDERAS OCH DEN NYA VARDAGSLYXIGA KVINNOROLLEN ÄR PRECIS SAMMA GAMLA JÄVLA MÖG SOM FÖR TVÅHUNDRA ÅR SEDAN.  Att kalla ansiktsmasker, nagelteknologi och handväskspassion för typiskt kvinnligt är för övrigt lika förnedrande som att säga att våld, huliganism och att inte klara av att kontrollera sina hormoner är typiskt manligt. Och att se vardagslyx som förmågan att uppskatta små saker i tillvaron är väl fine and dandy men kunde de här brudarna inte någon enda jävla gång uppskatta en kall öl, lite bra musik, en fin orgasm och DNs kulturbilaga istället för den nya SUPER FRÄSCHA ANSIKTS MASKEN? Jag orkar inte med något systerskap med brudar som ändå inte ska åt samma håll som jag. (Det är jävligt lite ansiktsmasker dit jag ska. Och när vi myser luktar vi lite illa – en blandning av att ha sovit länge, knullat, inte duschat och kanske gått en skogspromenad. Och vi lämnar disken till i övermorgon och skrattar mycket. Och våra golv är inte välstädade men vi kan förklara Foucaults maktanalys för dig.) Jag gör’t inte. Och det får mig att känna mig som en dålig feminist och även detta skyller jag på tjejtjejbloggarnas vardagslyxande. De jävlarna. Eller dem jävlarna som tjejtjejbloggarna själva skulle uttrycka det.

Mamma, pappa, barn + barnvagn i vårsolen. Det mest irriterande är nog hur jävla långsamt de förflyttar sig – och dessutom i bredd. Den ena med vagnen, den andra med megaskötväskan, båda två med en GLASSJÄVEL i handen som de oändligt långsamt och njutningsfullt måste öppna precis utanför dörren till affären (och orsaka en liten kö), sedan krånga med ihop med vagn och väska (vilket sänker tempot ytterligare)  Okej, ni har sett ljuset och fått ANDRA VÄRDERINGAR i livet men det har fan i mig inte vi andra. Vi vill kunna röra oss fritt! LEBENSRAUM!

in theory i respect your right to exist

Årets Pöbelfacebookgrupp 2008: Vi som önskar livet ur Anders Eklund.

Årets äckel-pöbelcitat: ”Jag brukar inte titta på nyheterna i vanliga fall men fallet Engla GREP MIG SÅ, jag har själv barn.” (Autentiskt citat från en blogg jag vägrar länka till för då kommer Drevet att söka upp mig och döda mig med 56 knivhugg medan de skanderar ”pedofilälskare! pedofilälskare!” och sedan skändas mitt lik på torget eftersom jag förbrukat min rätt att leva.)

Jag är så trött på pöbelsamhällets vältrande i sorg som borde vara privat och drev mot slumpvis utvalda gärningsmän som kvällspressen kan sälja lösnummer på att skriva spaltmeter om. ”Lena träffade 42-åringen: Han verkade inte vara normal”. Jag är trött på att folk anser att de GÖR NÅGOT när de tänder ett ljus eller köper ett band i någon färg och sedan går hem och äter chips till So you think you can dance. Skit i ljuset och TITTA PÅ NYHETERNA ÄVEN NÄR DE INTE HANDLAR OM STACKARS OSKYLDIGA SVENSKA BARN SOM MÖRDATS. Jag har ingen respekt för människor som tycker en är ”känslokall” om en inte tänker delta i massproducerad sorg understödd av Expressen. För det är lite roligt det där med känslokylan. Jag höll t.ex på att börja gråta då SVTs morgonsoffa konstaterade att eftersom 42-åringen inte hade någon familj kunde de helt oproblematiskt hänga ut hans identitet – det var då jag plötsligt insåg att vi snart kommer leva i ett land som liknar USA. Jag höll också på att börja gråta under Debatt i SVT då det på fullt allvar diskuterades hur en skulle kunna döda psykiskt sjuka mördare. Men det är klart, jag har ju inte bloggat en hemmasnickrad dikt eller tänt ett ljus, jag saknar förmodligen någon viktig beståndsdel i min hjärna som skiljer mig från pöbelns varma, medkännande sfär:

dödstraff är de enda straffet på alla såna här kräk dom har helt enkelt förbrukat sina mänskliga rättigheter och blivit till skadedjur och skall avlivas som sådana…

Fan vad vidriga ni är. Hur orkar ni med er själva?

de små sakerna (feat. uppsatsångest)

Allt blir bättre med lite rödvin.

Och Vänner på DVD.

Och det faktum att vi firar 11 månader idag.

Och jordgubbar som smakar jordgubbar.

Och jag hittade en fin inredningsbutik på väg till Systemet.

Och rödvin. På låda. Ekologiskt och rättvisemärkt.

Och att läsa intervju med Pär Ström där han framstår som precis så jävla slut i huvudet som han är.

Och jag kanske inte skriver den bästa uppsatsen någonsin men jag kommer alltid, alltid vara smartare än Pär Ström. Detta är trösterikt.

home is the place where, when you have to go there, they have to take you in

Detta ska jag byta 19 kvm mot den 1/6. Prästen byter bort 20-nånting kvm-med-alldeles-för-många-möbler och vi befinner oss i något sorts ”oh all denna plats!”-tillstånd just nu; vi botaniserar skålar och ljuslyktor och en brun retrotekanna från Myrorna och zinkkrukor till balkongen och på söndag ska vi till IKEA igen och försäkra oss om att den fina gula soffan är fin i verkligheten också. Vi har små dispyter om sovrumsinredning där jag propsar på sånt som Prästen kallar sent-90-tal-med-inslag-av-new-age-skit och jag kallar ”en lätt touch av Indiska” medan jag envist hävdar att det inte behöver vara något dåligt. Prästen har lagt in veto om stora lampor; jag har lagt in veto om hans nuvarande taklampa och vi har redan hittat ett alternativ. Annars kommer stilen gå mot nörd, med fläckar av neo-retro och IKEA ety vi är fortfarande arma människor som inte kan unna sig mer än så ack och ve. (När Prästen blir kyrkoherde kanske vi kan köpa något annat än de billigaste seten också. Då får vi å andra sidan aldrig umgås, så jag föredrar nog Billy.) 

För övrigt ifrågasattes vårt entusiastiska behov av diskmaskin återigen idag. Av min far. (Lätt för honom att säga, min mamma diskar väl alltid hemma hos dem. Pappa gör ”ju mycket också”. Med bilen och sånt där.) Jag förstår inte den märkliga moralkonservativa inställningen till hushållsarbete som jag möter lite här och där – ”två vuxna människor ska väl kunna” och ”men herregud ni är ju bara två personer”. Jo, visst är vi två vuxna. Som hatar att diska. Som lämnar disk. Som aldrig kommer kunna turas om eller diska undan på ett smidigt sätt eftersom vi helt enkelt Avskyr. Att. Diska. Om jag har valet mellan att läsa en bok och diska så väljer jag boken. Det går att åtgärda på ett smidigt sätt – en köper en diskmaskin. Varför en inte ska kunna eliminera grälorsaker i en relation går lite sådär över mitt huvud. Swoosh. Vissa par jag känner hatar att handla mat och börjar alltid tjafsa vid fruktdisken när blodsockret är lågt och magen är arg – dessa par har löst det genom att antingen låta den mer tålmodige handla all mat eller att strukturera upp storhandling en gång i veckan och sedan föra matscheman. Andra bråkar om tvättstugetider och köper en tvättmaskin istället.  Varför bråka när det går att lösa? Jag fattar inte. Det låter på många som om en skulle föreslå fettsugning istället för motion när en berättar att jo, vi vill minsann köpa en diskmaskin. För det är SÅ FARLIGT att inte handdiska. Handdiskningen är skillnaden mellan en Bra Människa och en fucking Sith.  Vi har ingen biljävel eller widescreenåbäke, vi kan med gott samvete låta en maskin sköta disken.

 

would you freak out if i said i liked you?

Den här lappen har suttit på ett träd vid cykelvägen in till stan i flera veckor. I lördags fotograferade vi den när vi tog en promenad. Roligt eftersom den är så exakt och ändå inte – det är ju det mest fascinerande med alla typer av ”du mörkhåriga tjej som åkte SiljaLine den 7/6 – vi hade ögonkontakt vid räkbuffén, hör av dig!”-uppmaningar, de känns oroväckande subjektiva och jag ser framför mig hur ingen känner sig träffad eftersom snubben som stirrade på en vid räkbuffén hade skinnväst och en Phil Collins t-shirt.

Men den här var lite annorlunda. Jag tycker det finns något fint i det hela.

Den är till och med laminerad.

ge mig ett G!

I den alltid lika intellektuellt utmanande tidningen Metro hittar jag råd för alla de som vill bli en perfekt spelarfru/man och stötta sin partner i idrottsengagemanget. Kanske kan en applicera dessa råd även på prästfrurollen?

 

1. Lär dig startelvan.

Det är absolut livsviktigt att ha koll på spelarnas namn (och smeknamn). De ska helst bli dina nya gudar.

Se där, konkreta råd redan inledningsvis!

Köp Post-its i glada färger och skriv upp namnen. Använd gröna lappar för backlinjen, orangea för mittfältet och blåa för anfallarna, förslagsvis. Uttala namnen högt. Använd dem i olika meningar, flera gånger om dagen. ”Petter Andersson är en sjujäkla offensiv mittfältare”, kan man säga, till exempel.

Som den akademiker jag är har jag såklart redan en stor uppsättning post-its i många kulörer. Frågan är vad Prästen skulle säga om en blå post-it med namnet ”Luther” satt på kylskåpet. (Jo, jag tror Luther är anfallare.) Själv har jag för övrigt redan anammat rådet att använda namnen i olika sammanhang – det ledde enbart till att jag fick en föreläsning om min feltolkning av Luthersk moral och således låter jag bli det i fortsättningen. Kanske fungerar det bättre med meningar såsom ”Spong är en sjujäkla offensiv teolog”? (Spong är för övrigt den enda teolog jag läst så jag håller tummarna för att detta får avsedd effekt.)

 

 

2. Köp klubbens halsduk

Här hade jag lite bekymmer först. Klubbens egna kläder må visserligen vara stilrena men att gå omkring på stan i prästoutfits får lite andra konsekvenser än Bajenhalsduk, skulle jag tro. Särskilt när tanten i toakön frågar om hon kommer komma till himlen och mitt svar blir att skratta rått och fråga om hon tror på tomten också. Men en snabb informationssökning – kristna AND kläder – gav mig hjälp och stöd. Via Jesussajten kan en nämligen utan problem klicka hem lite fräscha tees med tryck. Eller varför inte en ny sommarväska för den radikale kristne som inte är rädd för tuffa frågor? ”Jag tror på Jesus, fråga mig så berättar jag för dig om Honom…” Fastnade för det ljuvliga typsnittet – åh, ge mig! I övrigt blir det till att matcha kyrkoårets färger och köpa upp sig på gröna plagg.

 

3. Håll koll på matchdatum

Här finns det lite att jobba med, hedning som jag är. Utvecklingspotential, för att tala med klämkäcka termer. Prästen gav mig en tidsangivelse för något alkoholrelaterat event vi skulle bevista med orden ”någon gång i Stilla veckan” och fick ett irriterat ”jamen vad fan är det för något då?” till svar. Men då de flesta riktigt viktiga matchdatum är markerade med rött i kalenderåret ska nog även detta flyta på relativt smärtfritt.

  

4. Sjung med i hejaklacken

Nu ser du ut som ett fan, för dig som ett fan och hänger i bästa fall med på matcherna. Där måste du låta som ett fan. Varje lag har minst två hejaklacks­ramsor viktiga att memorera.

Fader vår och Trosbekännelsen. Check!

Överkurs: Lär dig alla ramsor som finns och sjung högt under matchen.

Det räcker med att läsa innantill i psalmboken! Här är jag verkligen på bollen, så att säga, vilket känns fint och roligt. Punkt 4 kommer göra mig till den ultimata prästfrun.

Överdriv: Ta med dig en megafon och led klacken. Komponera nya verk och publicera på olika forum.

Även den här överkurspunkten tror jag kan bli något för framtida arbetslöshetsmånader. Jag tror Prästen kommer känna av mitt stöd och engagemang och lysa av stolthet då jag iförd mina nyinköpta kristna kläder samt utrustad med megafon ställer mig på bakersta bänkraderna och skanderar ”WHHÖÖÖ – ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!! UFFE EKMAN ÄR HOMOSEXUELL – HOMOSEXUELL – HOMOSEXUELL!” Från de hockeymatcher jag besökt har jag dessutom lärt mig att det bästa är att rimma vanliga verb med könsord – sitta – fitta, exempelvis. Det kommer gifta sig fint med gammaltestamentliga patriarker. Sedan brukar slag under bältet på motståndare alltid fungera –  typ ”CHRISTER STURMARK KNULLAR POLSKA LUDER, CHA-LA-LA-LA-LAAAAAAA.”

 

5. Satsa på one-liners

Tips: Lär dig tre citat som signalerar insatthet och kan användas lite hipp som happ: ”Ja, men om Charlie Davies bara börjar göra mål kan vi vinna hela skiten” till exempel.

 Min tanke här är att lära sig ett lätt radikalt citat för de mer edgy sammanhangen – ”åh, om vi finge göra oss av med kristdemokraterna på ett barmhärtigt sätt”*, ett neutralt och trist citat – typ ”Kristdemokrater är dumma i huvudet” – och så slutligen en vits. Nu ska jag dock lägga in en brasklapp angående det sistnämnda: teologisk humor är skittråkig. Den saknar, till skillnad från exempelvis bibliotekariehumor, bred förankring hos dom där nere, som en säger. Där ett välplacerat skämt om booleska operatorer eller MARC-21 kan framkalla stor glädje och gemytlighet faller ofta den teologiska motsvarigheten platt. Detta är empiriskt bevisat. ”En kopp kaffe och några böner” tycker Prästen är en fullt acceptabel ordvits, för att ta ett exempel. Det skulle aldrig en bibliotekarie tycka.

*) Finge är det finaste tempus jag fått med mig från min hembygd. ”Ett barmhärtigt sätt” kommer för övrigt från ett citat från en inkännande kristdemokrat (compassionate conservative borde bli översättningen? Eller nyliberal feminist?) som tycker det är viktigt att vi hanterar de avvikande med barmhärtighet. Det kan säkert bli mysigt i koncentrationsläger också, om en inreder lite med levande ljus och så.

hey, i’ve been your right hand man all along

Jag gör facebooktestet ”Vilken bibelkaraktär är du” och blir – Judas, traitor of Jesus.

Hahaha.