”Skulle du berätta för en vän att han luktade illa?”*

Malou: *myser* Nu ska ni ta ställning! Ska en sexualförbrytare som begår upprepade brott mot barn och kvinnor få genomgå kemisk kastrering?

Deltagarna: Jamen man måste ju kanske se det ur ett större perspektiv – kastrering av en enskild individ är ingen lösning på själva problemet att män våldtar.

Malou: Nejmen nu blev frågan så komplex!

 

Det som är så fascinerande med det här programmet – förutom det faktum att Malou gjort teve i 145 år och fortfarande inte låter naturlig eller kan titta i rätt kamera – är att de flesta sett det, många har det på som skval i bakgrunden (jag har det i bakgrunden medan jag självplågar mig med jobbansökningar) och ingen – absolut ingen – har något bra att säga om det. Prästens teori är att det riktar sig till våra mammor och andra kvinnor som inte tycker om för smarta kvinnor eller kvinnor som är pushiga, pretentiösa, knivskarpa eller har något speciellt att säga. Programmet är ängsligt men ändå sjukt klumpigt, som Christine i The New Adventures of Old Christine när hon ska vara PK och lite avslappnat visa hur många svarta hon känner och ticsar ur och bara ”here’s my black friend Barb who’s black”. Allt är liksom lite anpassat efter människor som är ointresserade av världen men tycker att det kan vara mysigt att se andra som haft hjärntumör eller förlorat en anhörig berätta om det. Och som tycker höjden av litteraturkritik är när någon beskriver vad en bok handlade om och hur det kändes att läsa den. Helst ska författaren själv få berätta och ingen får säga något negativt.

Jag personligen kan inte ha objektiva åsikter om ett program som utspelar sig i en kuliss där de inte ens orkat ställa in riktiga bokhyllor utan har BOKHYLLETAPETER.

 

(* Enligt en blogg jag hamnade på när jag sökte på detta fantastiska program är detta en av standard- ”moral”frågorna kvinnan ställer under sina luncher.)

”hur känns det att vara neger?”

Åh, samma dag som Obama väljs till president är Malou liksom på bollen så att säga och gör ett program om att Obama är svart. Hon har till och med bjudit in svarta till studion.

Malou, frihetskämpen!

Och nu är jag trött på hyllandet av USA (dreglande svennar i teve som bara ”åh, tänk er att kunna GÖRA SKILLNAD genom en kampanj, att NÅ FOLKET” – skojar ni med mig? Nej, det gör ni inte. Ni är så dumma.) nu vill jag se resultaten av alla de andra idiotiska sakerna de röstade om diskuteras i prime time teve. Ni vet, den lagliga rätten att diskriminera flator, bögar och kvinnor och sånt trams?

Men det är klart. ”Alla” kan ju bli presidenter i ”världens största demokrati” så vad gnäller jag om.