Jag vill med samma jävla troll-logik på förhand åtala alla föräldrar till pojkar som föds eftersom män begår nästan alla sexualbrott och föräldrarna blir ju då i förlängningen medhjälpare till våldtäkt. Duh! Med dagens fosterdiagnostikmöjligheter/konstgjord befruktning finns ingen anledning att sätta (våldtäkts)män till världen. (Sedan, när det åtalet läggs ned och jag stenats på torget av rasande män, ska jag åtala patriarkatet, samt patriarkala miljöer såsom skolvärlden, media och idrottsrörelsen för att pådyvla pojkarna en maskulinitet där de förväntas vara skadedjur utan impulskontroll. Där snackar vi medjälp!)

Att ha sex med minderårig = våldtäkt ger alltså att preventivmedel till minderåriga = medhjälp till våldtäkt.  Ja, för ansvaret att män inte har sex – med eller utan samtycke – med minderåriga ligger ju som bekant på… barnmorskorna!  

En får hoppas att våldtäktskopplingen gjordes av en redigt ointelligent journalist, men så mycket tilltro till herr Hammarstrand tänker jag inte ha.

Jag lever.

Jag fick ett jobb, jag började veckopendla, jag skulle ljuga om jag säger att det är utan sin misär detta mitt jobb men det är ett inkomstbringande gig där jag får kalla mig bibliotekarie (inte så assistenterna hör, dock, då blir det ORÄTTVIST FAKTISKT för alla gör samma jobb på mitt bibliotek, FAKTISKT!)

För närvarande firas påsken sedvanligt hos mina föräldrar där de enda traditionerna involverar mat, lite vin och en amöbeliknande tillvaro i soffan framför dator/tv/bok.

Igår träffade jag en gammal bekant. Det var fint. Jag tappade såväl talförmåga som tilltro till den ort vars blod för alltid flyter i mina ådror.

JAG: Hej, det var längesedan.

BEKANT: Heej! Hur är det, har du skaffat barn än?

JAG: Eh. Nej.

BEKANT: Nej, du kanske inte har någon brådska. Själv måste jag hinna få ett till innan trettio så jag kan göra min bröstförstoring sen, du vet.

JAG: Eh. Okej.

BEKANT: Men det kanske inte du ska.

JAG: Nej. Nej, jag ska väl inte det.

BEKANT: Jamen du får ha det så bra så hoppas jag vi ses ute i morgon.

JAG: Mmm.

 

Det finns inte ett ögonblick, inte en sekund, då jag ångrar att jag flyttade.